Varför är jag så dålig på att blogga?
Har sett samma fenomen hos andra bloggar som jag följt ett tag: Aktiviteten har minskat. Men tror också att det är så: Bloggandet går upp och ner.
Men varför bloggar man egentligen?
- Som en digital dagbok. Jag gör samma sak ibland: Skriver av mig och lägger ut det på nätet. Om någon reagerar eller inte på inläggen spelar då ingen roll. Man bloggar för sin egna skull. Händer oftast då man är lite besviken och behöver bli av med sin frustration på något sätt.
- För att dela med sig av bilder från träffar, utställningar, möten, kurser eller fester. Bloggen är ett lätt sätt att tacka för en trevlig samvaro och visa upp lite bilder. Istället för att skicka mail med en länk till ett fotoalbum någonstans.
- För att man vill ha någon form av diskussion eller respons. Ser att vissa bloggare har massor med läsare och kommentarer, trots att inläggen är av sorten: “Idag bryggde jag 6 koppar kaffe istället för 4.” Men det är nog folk som är extremt aktiva på nätet, skriver på andras bloggar och marknadsför sig själva. Jag har minskat min synlighet på nätet och är inte alls lika aktiv längre. Jag tror att livet ska levas i verkligheten och inte digitalt. Sitta framför datorn gör jag som avkoppling eller om jag har tråkigt. Men det får inte bli min huvudsakliga sysselsättningen på fritiden. Jag ägnar trots det ändå alldeles för mycket tid framför laptop:en.
- För att man vill få fram ett budskap. Det finns massor med specialiserade bloggar som trummar in ett och samma budskap. Jag är tyvärr inte tillräckligt engagerad i något just nu, för att jag ska kunna köra en sådan blogg.
- Eller enbart för att bli känd. Då kan man lägga upp rosapluttiga inlägg (som ofta är kopierade från andra bloggar), ointelligenta video-filmer, visa dagens outfit eller helt enkelt bara vara ilsken och se konspirationsteorier överallt. Men inget av det känns som att det skulle passa mig.
Sedan tycker jag det ibland är svårt att hålla en gräns för vad man vill lämna ut av sitt egna liv och vad man vill hålla helt privat. Jag lägger t.ex. ogärna upp foton på folk i min närhet eftersom jag själv inte vill figurera på bild i andras bloggar utan min egna vetskap.
Och just nu känns det inte som det händer tillräckligt stora eller viktiga saker i mitt liv för att jag ska få ihop ett vettigt blogg-inlägg varje dag, vilket är mitt mål.
Så tills det händer något riktigt kul – för det är ju egentligen positiva saker jag vill förmedla – så får bloggandet bli lite mer sporadiskt.
Min vardag just nu är jobba, träna, äta, hushållsjobb och sova . Och varannan vecka tillkommer allt det som har att göra med att vara ensamstående mamma i form av läxläsning, skjutsning och att bara umgås med varandra.
Så tills jag hittar något att brinna för igen, så får det bli lite sporadiska inlägg bara när lusten eller upprördheten faller på!
