Min lilla familj
Mina tre favorittjejer på promenad en solig vinterdag.
Dottern har fått slipade solglasögon som hon är överlycklig över.
Kloka ord på Facebook
En klok statusrad som florerar på FB just nu:
Livet är för kort för att slarvas bort. Älska de människor som behandlar dig väl. Glöm, välj bort de som inte gör det. Tro på att det finns en orsak till allt som sker. Om du får en chans till, så grip tag i den med båda händerna. Om det ändrar ditt liv, så låt det ske! Ingen har sagt att livet ska vara lätt!Förkyld
Ska sluta säga att jag aldrig blir sjuk, men å andra sidan så var det evigheter sedan och jag står ju benen – nätt och jämnt.
Har fått en släng av förkylningen som grasserar just nu. Tung i huvudet, svälld i halsen, snorig i näsan, bhihålorna fyllda med något odefinierabart och när stoppade någon ett tjock lager bomull i huvudet på mig? Nästan omöjligt att stiga upp ur sängen eftersom kroppen känns som bly. Lätt feber igår, men idag verkar den biten ha gett med sig.
Har inte råd att få avdrag på lönen de närmaste månaderna (tack för det sjukförsäkringen!). Och det brukar ju alltid kännas bättre när man väl kommit igång och Ipren börjat göra sitt. Får bara hoppas det blir en lugn dag med enbart rutinärenden. Annars måste jag kasta in handduken helt och hållet.
Är ensam i veckan vilket både är bra och dåligt. Man behöver bara tänka på sig själv och behöver inte rasta hundarna, men mår man risigt känns sällskap som en trygghet.
Tog precis en Ipren och ska försöka gå till jobbet. Igår var enbart morgonpromenaden till garaget i andra änden av kvarteret jobbig nog. Men vet att ikväll blir det sängen direkt efter middagen och någon form av rörelse är säkert bra. Får gå sakta.
Måste bli frisk till helgen! Vill inte missa medeltidseventet. Tror det kommer bli kanonkul med så många anmälda. Bara att kämpa på.
L’Oreal Youth Code
Jag måste vara i ett Buzzador-stim! Idag dök det upp varuprover på L’Oeral Youth Code. En hudserie för oss som har fått lite rynkor, som vi vill ska synas mindre.
Det är samma sak här: Jag väljer ofta L’Oerals smink- och hudvårdsprodukter. Tycker de håller bra kvalitet utan att kosta skjortan, så det kändes bra att prova. Ska testa krämerna och se om det ger något resultat. Har bara smort in mig en gång ännu, men den kändes mjuk och fin mot huden i varje fall, vilket är steg ett.
Uppföljning till förra kampanjen:
Doves duschcreme gillar jag förresten skarpt. Kommer att bli den jag väljer nästa gång jag behöver fylla på lagret. Mjuk och cremig och skön för vintertrött hud.
Handla – nu!
Handla – nu!
Det sa alltid min pappa. Min fantastiska pappa, som jag saknar så oerhört. Och det var dubbeltydigt: Det kom alltid då man stod och tvekade och funderade på om man skulle köpa något eller inte. “Köp det nu, när du kan. Annars ångrar du dig bara efteråt.” Och faktum är nog att jag bara ångrat sådant jag inte köpt, sällan sådant jag köpt.
Men också då man stod och velade inför andra situationer. Och det är nog samma sak där: Det är bara saker man inte gjort som man ångrat.
Så handla – nu! I morgon kan det vara för sent.
Buzzador
Jag är ju pigg på att hoppa på allt som är nytt och verkar kul. Anmälde mig för flera år sedan som buzzador, men erbjudandena har inte varit många. Jag hoppar heller aldrig på kampanjer som jag inte tror på.
Men nu var det en kampanj om en ny duschcreme från Dove och jag har alltid gillar Doves produkter, så självklart hoppade jag på den. Har precis fått en hel kartong med varuprover på duschcremen via posten. Jag ska prova produkten själv men enligt reglerna ska det mesta av proverna delas ut till vänner och bekanta. Och självklart kommer jag att göra det. Ser dock fram emot en skön dusch ikväll för egen del! Känns som en välgärning för en hud som minst sagt tagit mycket stryk av den långa kylan som har varit.
Om du också vill prova på att vara Buzzador: Följ den här länken så det framgår att det är jag som har bjudit in dig .
Jag är nog hurtigare än jag tror
Jag tycker ju inte att jag är speciellt vältränad. Jag tränar och motionerar, men skulle gärna tränat mer och med synligare resultat.
Skulle på en förfest förra veckan. Hade två timmar på mig mellan den och jobbet. Vännen T ville att jag skulle hänga med honom och spinna före. Klart jag gjorde – och det var ett kanonskönt pass. Urskönt att få en rejäl genomkörare efter en rätt stressig jobbvecka.
Kollade var jag skulle möta upp folk för nästa aktivitet och det visade sig vara i ett närliggande bostadsområde, som jag oftar går förbi under mina hundpromenader. Diskuterade busstider med kompisen men kom fram till att det var enklare och lika snabbt gör mig att promenera eftersom det “bara var på andra sidan stora vägen”. Så jag tog en lagom lång och skön promenad dit.
När jag kom fram så möttes jag av ett gäng rejält imponerade människor: “Är det sant att du har varit på spinning före?” “Vaddå, bara andra sidan vägen – det är ju jättelångt!”
Insåg då att jag nog kanske är hurtigare än jag faktiskt mig upplever vara.
Kändes rätt bra faktiskt!
Fungerande vardag
Vad är egentligen en “fungerande vardag”? Och vad räknas till “vardag” och vad räknas till “fest”? Är en lördag-söndag “vardag” eller är det “fest”? Måndag-fredag är i regel så uppbokade och inrutade att man knappt hinner fundera. Helgerna däremot kan kännas oändligt långa trots att de bara är två dagar. Storhelger kan kännas som en evighet som aldrig tar slut. Och det är definitivt inte fest, så då måste det per definition räknas till vardag.
Hur mycket ska man kräva av tillfredsställelse i vardagen för att den ska kännas bra? Är det bara min egen upplevelse om vad som är bra, eller kan man försöka hitta någon sorts relativ nivå för vad som är en fungerande vardag?
Är det bara en fungerande vardag som man ska ha, eller ska man ha en vardag som ger något extra? Som gör att det trots grå vardag, känns festligt mitt i veckan? Där vardag och fest blandas på ett sömlöst sätt och skapar glädje och framtidstro? Eller ska det komma tillräckligt med glädje genom att vardagen faktiskt bara rullar på utan större problem? Hur mycket uppskattning och närhet behöver man för att känna att det räcker? Hur mycket ska man kräva för egen del eller ska det räcka med att andra i ens närhet trivs med livet?
Varför nu dessa förvirrade meningar? Jo, för att jag vet att jag har en fungerande vardag. Jag har ett bra jobb, OK ekonomi, hyfsat boende, vänner att umgås med, rutiner som gör att allt rullar på och klarar i princip allt utom att byta däck på bilen själv. Jag har en fungerande vardag. Absolut!
Jag tänker inte återigen dra alla skäl till varför jag tycker det är så f*rb*nn*t trist att vara ensamstående. Men jag önskar nog mer än att bara ha en fungerande vardag.
Eller ska jag bestämma mig för att det här är tillräckligt bra och anamma den svenska synen om att “det kunde ju ha varit värre…”?
Hur äter jag numera?
Jag vet att många började följa min blogg pga lowcarb-maten. Och jag vet att jag inte heller skriver så mycket om den numera. Och ja, det finns givetvis en orsak till det.
Jag har den senaste tiden faktiskt fått tillbaka intresset för mat igen. Har verkligen varit jätteduktig – om jag får säga det själv. Tror faktiskt jag har hittat tillbaka till någon sorts balans igen. Som funkar i vardagen, men samtidigt inte gör mig ruinerad. (Nej, jag tänker aldrig i livet följa de budgettips som brukar ges för low carb:are som har dåligt både med tid och pengar: Ägg, tonfisk och kokosfett – mat ska vara god och innehålla mer variation än så).
Low carb mat är jättebra mat. Däremot så hamnar man lätt på en så pass låg kolhydratnivå att kroppen sparkar bakut så fort man avviker det minsta. Man mår uppriktigt sagt urdåligt. Och fast jag tyckte att jag åt korrekt mat, så gick jag upp i vikt. Det blir en förtvivlan och stort missmod när den kost som man en gång gick ner i vikt på, plötsligt har precis motsatt effekt. Men man orkar bara räkna kolhydrater och kalorier minituöst under en period. Sedan måste man hitta enkla tumregler som fungerar.
Och den som sedan säger att man inte kan överäta på low carb mat: Det beror nog på hur strikt man kan vara med maten: Det är klart att så länge man håller sig till fakirvarianten, så är det nog omöjligt att få i sig för mycket energi. Men så fort man lägger till mjölkprodukter så är det i varje fall kört för min del. Att bara äta fakir-mat mår inte min mage bra på och jag behöver “mjuka upp” maten med något mer än protein/fett. Då kommer de livsfarliga mjölkprodukterna in. Jag vet också att andra säger att man visst kan träna på minimalt med kolhydrater, men nu talar vi om att hitta ett sätt att äta som man kan hålla månader i taget och inte en kort period för att deffa stenhårt. Sedan är jag inte heller säker på att alla har samma nivå på ämnesomsättningen. De som jag oftast ser propagera för extrem low carb i samband med träning under längre tid är magra män. Nu talar vi här om en kraftigt byggd medelålders kvinna.
Mat sak vara enkelt att hålla på med. Man ska inte behöva fundera eller planera varenda måltid, alltid måsta ha med sig reservmat i väskan och framför allt inte säga nej till sociala engagemang för att maten ställer till problem. Eller hamna i en djup blodsockerdal som gör en helt yr i huvudet om man inte får mat i rätt tid.
Faktum är att jag nog inte mått så bra på länge som jag gör just nu. Jag känner hur jag blir både lättare och starkare i kroppen.
Träningen: Varvar spinning med styrketräning på gymmet. Det är en perfekt kombination för mig med kul konditionsträning och att sedan få ta i rejält med vikter däremellan. Efter ett pass på gymmet så känner jag mig verkligen rak och stark i kroppen och känner att jag har en helt annan hållning än tidigare. Hundpromenader dessemellan som är lika mycket meditation som motion.
Jag har förstått att många low carb:are inte tränar. Man behöver inte träna för att hålla vikten om man är strikt med maten, men jag behöver det. Sitter stilla på jobbet hela dagarna och behöver underhålla musklerna för att orka med. Jag tror att motion efter egen förmåga alltid är en bra sak för välbefinnandet. Många verkar dessutom äta alla sina måltider hemma, vilket jag inte heller gör.
Maten: Har helt fokuserat på lågt GI numera: Hoppar över socker, potatatis och allt som är “vitt”. Självklart äter jag kött och grönsaker precis som förut. Men vi äter också olika typer av fullkornsprodukter och rotfrukter. Försöker att hålla mig till enbart dinkelmjöl, bovete och råg då det kommer till mjölprodukter. Grönsaker, frukt och nötter ingår också. Undviker mjölkprodukter men äter hård ost och riktigt smör. Dricker den “förbjudna” drycken sojamjölk, men de mängder som jag använder till mitt kaffe är nog inte så mycket att oroa sig för. Och är man ute och äter, så hittar jag numera alltid mat som funkar OCH att jag blir MÄTT! (för det var ett bekymmer förut…) Det har gjort mig mer avslappnad och förväntningarna inför olika evenemang mycket mer positiva. Man måste ta bort sådant i vardagen som ger negativ energi och stress.
Det kanske inte är bra, men jag kan faktiskt fuska numera någon gång utan att man blir helt yr i huvudet av kolhydratchocken. Med tanke på hur mycket jag rör mig, så har jag dessutom inte dåligt samvete om jag en gång/vecka äter en kanelbulle. Det dåliga samvetet är också något som man inte ska behöva gå runt med.
Har precis bakat ett bröd på just råg och dinkel och det doftar så gott i köket just nu.
Tror jag ska skriva lite mer artiklar om low carb med GI-tänk – eller GI med low carb-tänk. Men måste strukturera upp tankarna bättre.
Bokrea
Köpte Pauluns GI-månad på bokrean. Jättefin bok med jättefina recept. Jag gillar när det är snygga bilder på maten, så man känner blir riktigt frestad. En annan jättebra sak var att det inför varje vecka finns en inköpslista, om man verkligen vill följa hans recept till punkt och pricka. Ett finfint hjälpmedel.
Rekommenderas!
Tror jag kommer att norpa många recept härifrån, även om jag inte kommer att följa hans schema fullt ut. För jobbigt att stå och laga både lunch och middag. Man måste få ta lite genvägar när man har eget ansvar för hushållet.
Planera eller bara flyta med
Jag drabbas ju av sådana där obehagliga stunder av insikt ibland. Oftast då jag ligger vaken på helg-morgnarna och inte vill störa min sovande dotter i onödan. Det är skönt för henne att sova ut och börjar jag röra på mig i vår lilla lägenhet vaknar hon direkt. Nej, inte rätt att skylla på henne. Alla mina ensamma helg-morgnar drar fram samma tankar.
Jag har det senaste året egentligen mest flutit med. Hoppats att bara jag väntar och är tålmodig för en gångs skull, så löser sig saker och ting säkert till slut av sig själv. Men så är det ju inte. Man måste själv se till att livet utvecklas i en riktning som man känner är rätt.
Insikt nummer ett var att det bara är 5-6 år till som Linn med all sannolikhet bor hemma. Känner jag min dotter rätt, har jag svårt att tro att hon vill bo kvar hos sin mamma då hon slutat gymnasiet. Den ungen är alldeles för nyfiken och pigg på förändringar för att bo kvar i sitt flickrum hemma hos sin mamma. 5 år är ingen tid alls. Och när inte hon bor hemma längre, är det bara mina behov som behöver styra: Hur jag tar mig till och från jobbet och vilka fritidsaktiviteter jag vill ägna mig åt.
Insikt nummer två var att det nu “bara” är 15 år kvar till pensionen. En riktigt otäck känsla. Men går de kommande åren lika fort som de förra 15, så är jag där snabbare än jag anar. Och då kan jag bo precis var jag vill, utan att behöva bekymra mig om att ta mig till jobbet varje dag. En ny och intressant tanke som öppnar många möjligheter.
Och för första gången i mitt liv, så har jag egentligen enbart mig själv att ta hänsyn till. Bra män verkar redan vara upptagna med bra fruar, som de är nöjda med och vill behålla.
Men det finns väl egentligen två huvudvägar att fundera på:
1. Bo kvar i lägenheten och kanske flytta till något mindre/billigare. Då kan man bara låsa dörren och lägga alla pengar som blir över på att resa. Eller helt enkelt hitta en liten lägenhet någonstans vid Medelhavet, där jag slipper den förbaskade kylan och mängderna med snö? Malta vore inte alls dumt.
2. Köpa ett hus på landet där man kan bygga hundgårdar, köpa ett par hundar till och bli en riktigt “hundtant”. Åka runt på utställningar och umgås med hundfolk och föda upp och sälja valpar.
Och så kan man leka medeltidsliv dessemellan.
Flytta och byta jobb, känner jag mig just nu uppriktigt sagt för feg för. För det första känns det som att passerat bäst-före-datum på den fronten. Risken att bli uppsagd eftersom man är sist-i-kön är alldeles för stor. Och eftersom jag är ensam familjeförsörjare, så måste jag ha en full riktig lön varje månad att betala mat och hyra med.
Eller varför inte köpa ett stort hus tillsammans med min mamma och syster som också är ensamstående? Lite engelsk gammeldags tanke, men egentligen vore det inte en dum idé. Det är synd att vi bor så långt ifrån varandra.
Eller så har de ändrat pensions-reglerna så mycket då det är dags för mig att gå in pension att man för att få en vettig pension måste jobba tills man är minst 75. Och då orkar man inte göra några radikala förändringar.
Resa är roligt. Flytta är kul, om man inte blir ensam. Umgås med hundfolk är för det mesta trevligt.
Eller så tar livet någon helt ny helt oförutsägbar väg som jag just nu inte ens kan föreställa mig. Vilket jag hoppas på, eftersom jag gillar roliga överraskning. Men bara om det verkligen är något roligt.
Ska man försöka ligga steget före och planera – eller bara flyta med och hoppas på att något roligt händer?
För oss som inte har Voddler
Har försök att tigga mig till en Voddler-user, men de är svåra att få tag på. Tills dess får man leta efter andra gratis-alternativ för att se på film. Här är en tjänst som tillhandahåller gratis film på nätet: HDMT.net
Dock utan svensk text, men vem behöver det?
AllaHjärtansDags-ros
Jag har visst varit lite snäll. 
Det dök upp en oerhört lång vacker röd AllaHjärtansDags-ros hos mig igår.
A tribute to Diva
Min dotter är kreativ. Hon såg en dog-tag med namnet Diva på, som var så söt att hon ville ha den som halsband. Varför sätta det på hunden när man kan ha det själv?
Kvinnoförtryck – varför protesterar vi inte högljutt?
Liza Marklund skrev idag en mycket bra krönika i Expressen.
Jag har också länge förvånat varför förtrycket som sker av kvinnor i delar av världen sällan nämns, diskuteras eller protesteras mot? Hur kan vi acceptera att man som kvinna förtrycks på ett så tydligt sätt? På ett sätt som gör att man inte kan leva ett liv på samma villkor som männen? Dvs ha en rätt att köra bil, ha sina egna bankkonton, sporta, klä sig som man vill eller ens prata med vem man vill.
Detta är det ultimata förtrycket för att ha full kontroll över en del av mänskligheten enbart grundat pga könstillhörighet.Varför står vi inte på barrikaderna och protesterar?
<3 Alla hjärtans dag <3
Så jag skickar ett hjärta, fyllt med choklad, till mitt eget lilla hjärta:
Min älskade fantastiska dotter.
<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
Annars har den här veckan inneburit mycket snabbt genombläddrande av tidningar och snabbt byte av webb-sidor för att slippa alla pluttenuttiga annonser och reportage med gulliga par som sitter i sin soffa, håller om varandra och sött ler in i kameran. Sedan rara små tips över hur man förbereder den gulligaste och mest romantiska middagen för två, som inleds med en kärleksgåva på tallriken och ackompanjeras av soft musik och levande ljus.
Jag tycker att jag kommit i ett läge där jag accepterar min status på ett bra sätt. Men ibland blir det bara för mycket som påminner om att man egentligen mår bäst, då man är två vuxna som trivs tillsammans och delar vardagen med varandra. Då stoppar jag huvudet i sanden ett tag och väntar tills AllaHjärtansDag-vinden blåst över.
Roman Ruins
Jag älskar rollspel. Hade jag varit ung idag hade jag garanterat varit lajvare. Kul att klä ut sig och kul att spela en roll. Nytt morddrama ikväll och denna gång var jag en 19 årig romersk “Virgin Vestal”.Det fungerade bra äveno m det låter helt otroligt så här efteråt. Och det var twister och en upplösning som var minst sagt förvånande. Så många skratt under vägens gång.
Hade verkligen en trevlig kväll. Tack E&L för att jag fick komma och för att ni ordnat det hela så trevligt.
Ringsekreterarutbildning
Om någon har ett tips på en ringsekreterarutbildning inom bilavstånd från Västerbotten, så tipsa gärna! Jag har länge velat utbilda mig till ringsekreterare, men det har inte varit någon utbildning som jag har haft möjlighet att gå i Västerbotten på evigheter, känns det som.
Jag startade utbildningen och gjorde den skriftliga testen för 13 år sedan, men tyvärr så kom saker emellan, så jag inte kunde slutföra den. Idag inser jag att det var dumt. Mycket dumt. Har suttit på en hel del inofficiella, men att sitta på “riktigt” är så mycket roligare. Men då måste man ju vara utbildad.
Har flera gånger skrivit till Västerbottens kennelklubb och frågat om de ska anordna någon ringsekreterarutbildning. Först fick jag svaret att de inte hann eftersom de skulle anordna en internationell utställning. Sedan fick jag svaret att de inte skulle ordna någon för att de hade haft en internationell utställning. Och nu ska de inte ha någon alls. Jag är så himla besviken.
Men det är väl i och för sig inte att förvånas över. Skjuter man upp något tillräckligt länge, så kan man vara säker på att något dyker upp som gör att man kan skylla på det och skjuta upp det ännu längre.
Jag tänkte faktiskt gå utbildningen i Boden, men det var i januari då det var som kallast. Att köra dit i -30 grader med barn och hundar. Inte säkert att jag hade fått motorvärmare. Det kändes inte alls bra, så jag tackade nej.
Så vet ni någon annan inom rimligt avstånd, hör gärna av er.
Vin är nyttigt
Att vin däremot skulle vara nyttigare än motion, det köper jag inte. Men min pappa hävdade alltid att 1-2 glas vin om dagen var rena hälsodrycken. Och en ny studie verkar stödja hans teorier. Däremot så tror jag på ett ordentligt pass med motion först och sedan ett glas riktigt gott vin efteråt, då man sitter och slappar; känner sig nöjd och belåten med sig själv och livet och njuter av tillvaron!
[ Aftonbladet ]
Medeltidsfest
Känns som det var länge sedan sist, men ikväll hade vi medeltida knytkalas med Uma. En mycket trevlig kväll med jättegod mat och mycket trevligt sällskap!
Liten Diva
Var länge sedan ett foto kom med på hundarna. Satt och chattade med en bekant på MSN och tryckte av ett foto med mobilen. Hon är en näpen och ursöt liten Cavalier-flicka vår lilla Diva. Så här ser hon ut när hon sömndrucket lyfter upp huvudet mot matte, när matte sitter vid datorn.
Att samsas i ett parkeringsgarage
Vad finns det egentligen för oskrivna regler då man parkerar i ett gemensamt parkeringsgarage? Hur nära den avgränsande linjen är det OK att stå? Bör inte hela ens bil befinna sig inom den angivna rutan? Förväntas den som står bredvid att ställa sig så långt till höger att backspegeln i princip snuddar i pelaren på andra sidan, för att ha en chans att ta sig ur bilen? Eller bör man försöka ställa sig så mitt i rutan man bara kan?
Normal vinter
Vi har fått en helt normal norrländsk vinter i år: Kallt och mycket snö. Och då verkligen rejält kallt och rejält mycket snö. Och alla är förvånade? Har vi blivit så intutade att vi fått Malmös klimat, att vi står helt chockade över lite kyla och snö? Jag kan väl ärligt säga att jag bidrar lite till gnället eftersom jag alltid tyckt att sträng kyla varit jobbig – jag är så himla frusen av mig och känner mig hindrad i vardagen, då man inte ens kan ta av sig vantarna utan att frysa fingrarna av sig och bilen ‘är som en frysbox efter bara en kort parkering. Men det är ett himla gnäll överallt om att snösvängen inte hinner skotta bort så man kan cykla precis som om det var sommar. En riktig vinter med mycket snö, så är det ju så här och man får kämpa lite, även jag. Och sådan här vintrar har vi haft förut, inget konstigt alls.
Det pratas för övrigt rätt lite just nu om den globala uppvärmningen. Troligen rätt svårt att komma med de argumenten när hela Sverige (och även Stockholm!) har snöat igen.
Just nu känns det som det för egen del vore en rätt bra sak om det blev lite varmare, för snö och kyla gör vardagen jobbig. Jag skulle byta ut en norrländsk vinter mot vilken plats som helst som ligger nära Medelhavet. Får nog köra lite extra med bilen så vintrarna blir lite mildare i framtiden. Om nu klimatteorierna verkligen stämmer…?
Hälsotest
Varit på den hälsoundersökning som alla som fyller jämnt decennium erbjuds (måste väl var 40 år för min del?).
Inser att jag måste ta itu med vikten. Har slarvat för mycket. Har stressat för mycket. Och stress gör en hungrig. Vinter, mörker och kyla gör en sugen på kolhydrater. Även om man äter “bra” mat, så kan man inte äta hur mycket som helst.
Har tränat mycket det sista året och träning är bra och bygger muskler (jag känner mig mycket starkare i kroppen numera), men samtidigt så får man en aptit utan dess like. Har nog gett efter för mycket för den. Vi har också börjat äta mer kolhydrater här hemma. Dels pga att dottern måste ha mat som jag ser att hon mår bra på och orkar med både skola och fritid (tänker bara laga en enda maträtt som vi kan äta bägge två), men också pga kostnaden och att det ska vara enkelt att få att fungera i vardagen. Jag började ju också äta mer kolhydrater när jag såg att jag fick bättre ork på träningen. Alltför strikt lågkolhydratkost mår inte min kropp bra på i längden, men vi är alla olika. Jag gillar att hänga med vänner och kollegor ut och äta och då får man ofta ta det som bjuds om man också vill bli mätt. Jag vet att jag därför har tagit för många tillfällen där det varit OK att slarva.
Många bäckar små…
Det fina var i varje fall att alla mina värden i övrigt var så bra (blodtryck, kolesterol och blodsocker) att sköterskan hade svårt att skrämma mig med ohälsa. Det var mer att: “Tänk på framtiden och vad som kan hända. Du är ju i den åldern.” Jag röker/snusar inte och motionerar nog mer än många andra i min ålder. Ytterligare en tröst var att när jag berättade för mina kollegor om min förödmjukelse, så fick jag kommentaren att: “Men, jag tycker ju du ser riktigt slank ut. Du bär dina kilon mycket väl.” Men jag har alltid haft ett högre BMI på papperet än vad jag ser ut att ha i verkligheten. Men det finns trots allt gränser.
Så nu är det ordentliga tag igen. Men det blir inte strikt low carb, utan strikt GI med lowcarb-tänk. Det fungerar bäst i vardagen. För mig handlar det till stor del om mängden mat. Och att undvika ALLT som ens kan komma i närheten av att kallas för fusk.
Jag köpte ju GI Gourmet-kokboken och där finns det verkligen inspirerande recept. Dottern klagar redan nu på sin “nyttighetsmamma” som vägrar köpa annat än fullkorn och dinkel, men det lär hon få fortsätta klaga på. Igår kväll bakade vi bovetebröd från just den boken. Himmelskt gott!
Gör det nu
Tänkvärt ordspråk, sett på en vägg i vårdcentralens väntrum.
Oväntade blommor
Tycker bland det roligaste som finns är när ett blomsterbud ringer helt oförhappandes på dörren och levererar en bukett inför helgen. Det hände mig just i fredags. Nu har tulpanerna slagit ut och det ser verkligen vårlikt ut på frukostbordet med mjuka videkissar och allt. Känns som en glad färgklick och en skymt av våren i en tid som är mörk, kall och full av snö.
Cavalierdag
Först föreläsning med Barbro Börjesson. Hon var verkligen en positiv överrasking. Hon är en kunnig kvinna med pondus, som vet vad hon sysslar med. Jag är alltid full av beundran inför de där riktiga “hundmänniskorna”, som har den speciella fingertoppskänslan för hundar och hunduppfostran. Själv försöker man bara göra så gott man kan, med varierande resultat.
Jag köpte hennes bok “Hundskolan” som jag givetvis fick signerad. Får se om man får några tips. Jag är väl inte alltid överens om att använda hennes “skrämsel-metod” i precis alla lägen. Barbros filosofi tolkar jag som att arrangera en situation där hunden ska göra fel och sedan på något vis avbryta, skrämma, förvåna för att sedan ge hunden ett alternativ och därmed bryta beteendet. Min första lösning på problem brukar vara att ligga steget före och innan hunden har gjort fel försöka ge den ett alternativt beteende. Tycker de så lätt låser sig om de väl satt igång. Men så är ju inte mina hundar så väluppfostrade heller i alla lägen! Men jag tror på att använda rätt metod till rätt situation och om en metod inte fungerar, så ska man testa något annat. För Divas skällande innanför dörren ska vi försöka ta hjälp av Barbros tips. Där har inte min metod fungerat. Fast jag tycker hon skäller betydligt mindre numera, så någon nytta har mina försök till uppfostring gjort i alla fall.
Det är nog tur att inte alla hundar är som Cindy: Då hade det inte behövts några som helst hundskolor eller hundterapeuter!
Det jag tog till mig fullt ut var att: Valpar ska man stegra kraven på. Vuxna hundar kan man ställa ordentliga krav på direkt och har man något som man vill åtgärda ska man bestämma sig för att ta itu med det på ett målintriktad och bestämt sätt och ha en vecka som tidsram innan det ska vara klart. Tar det sedan 10 dagar, så gör det inget, men man ska bestämma sig. Jag tycker många numera drar ut på saker och är rädda att ställa krav på vuxna hundar.
Sedan middag på kina-restaurang. Mongolisk BBQ är bland de bästa som finns i matväg!
Och som vanligt var det lika trevligt som alltid att umgås med Cavalier-folk.
Freepower = slut power
Så trött jag är. Helt slut på power. Har återigen varit på ett träningspass där man hittade en massa muskler man inte visste fanns.
Jag och kompisen L har bestämt oss för att vidga våra vyer och testa på nya aktiviteter på IKSU. Det har ju ett så enormt utbud att man bara måste ta del av det. Ikväll blev det freepower som beskrevs som någon blandning mellan afrikansk dans, yoga och skuggboxning. Helt galet tyckte jag och just därför lät det kul.
Jag har stått och tittat på de som dansat afrikansk dans och tyckt det sett rätt kul ut, men knappast jobbigt. Kommer aldrig mer att tänka den sista halvan av meningen: Det var nog bland det jobbigaste jag har gjort på länge! Tiden flög iväg medan jag förtvivlat försökte se lite mjuk och dansant ut i varje fall. Är man en nordisk kvinna lika vig och böjbar som en vandrande pinne, så är inte det där med att “skaka”, “bölja” och samtidigt slå knock-out på en inbillad fiende, speciellt lätt. Men det var kul och troligen enormt nyttigt. Jag behöver absolut mjuka upp min stela kropp.
När jag kom hem blev det i varje fall ett rejält ägg&bacon + chokladtryffel-moment.
Cindy hjärtkollad
Fick ett stetoskop och de som känner mig vet att med sådana verktyg i min hand går ingen säker. Det som går att lyssna på kommer att lyssnas på. Så jag och dottern lyssnade på varandra och givetvis också på hundarna. Jag tyckte Cindys hjärtrytm var väldigt ojämn och på människor så är det ofta ett tecken på hjärtsvikt. Jag hörde dock inget “väsande” blåsljud. Men som den oroliga matte jag är, så beställde jag tid hos veterinären. Cindy fyller snart 6 år, så hon börjar vara i riskzonen för att drabbas av “Cavalierhjärta”. Å andra sidan så kommer hon från oerhört friska hjärtlinjer.
Men veterinären tyckte bara hon lät fint. Fick lära mig att hundars hjärtslag går i samklang med deras andning och kan därför vara ojämn. Helt naturligt alltså. Och någon tillstymmelse till blåsljud, det hade hon definitivt inte. Så min snart 6-åriga tjej kan fortfarande betraktas som hjärtfrisk. Blev så glad. Hoppas min favorithund kommer att leva många, många aktiva år än.
Tyvärr så besökte jag bara “min” veterinär, så resultatet kan inte hamna i SKKs databas. Måste därför beställa tid hos en officiell avläsare också, så jag får resultatet registrerat.
Så kontentan är väl att man inte ska sätta proffsverktyg i en amatörs hand!
Hundbok från 1915
Läckert att bläddra i en hundbok från 1915. Vissa raser har försvunnit helt. Andra ser totalt annorlunda ut numera, men många är förvånansvärt lika sina nutida släktingar.
Bläddra i Dogs of all Nations här.
