Coola brudar
Om man har en 13-årig lillmatte, så får man ställa upp på att bli uppklädd i matchande solbrillor.
Diva är en lokal kändis
Trots över 30 grader i skuggan så njuter Diva verkligen av livet – precis som sin matte. Diva är numera lokal kändis, eftersom hon hängt med överallt på sta’n. Jag har försökt socialträna ordentligt, nu när jag bara haft en hund hemma. Var vi än går, ska alla hälsa och prata med den “lilla hunden” eftersom de känner igen henne. Och Diva har inget alls emot all uppmärksamhet.
Men i morgon är allt som vanligt igen – då är både lillmatte och Cindy tillbaka igen och ordningen är återställd.
Idag är stora shoppingdagen
Först frissan. Sedan shopping. Visst är det så man ska spendera semestern? Men hittar man jeans för 99 kr paret som sitter perfekt, så köper man tre par på en gång och unnar sig två par Ecco-skor, när man hittar modeller som sitter som gjutna och dessutom är snygga. Jag tyckte att jag fick mycket för pengarna idag!
Besök hos frissan igen
Har klippt mig igen och lagt in en massa slingor i håret. Ett glittrigt diadem och en glansig lång-klänning och jag hade kunnat gå på prinsess-bröllop. Tycker att “min frissa” är jätteduktig.
Cindy – en hamster
Visserligen är Cindy av den gulliga trubbiga typen av Cavalier, men varför ser hon ut som om hon stoppat in en klädhängare på tvären i munnen? Svaret är givetvis ett av hennes tuggben.
Hon är kul den lilla trubbnosen: Hon lyckas bära runt på ett litet tuggben i timmar. Ska man ut på promenad, så är det helt sonika att ta på kopplet och låta henne bära det med sig. Försök att gräva något ur munnen på en envis gammal Cavalier. Det är klart det går att få ut saker om det handlade om kris, men hon är rätt söt när hon envist tittar på mig och kniper ihop munnen. Så jag låter henne hållas.
Förut insåg man att hon nog bar med sig något tuggbart när hon inte ville ha godis – om Cindy inte tar emot en godis är det något allvarligt fel. Nu har hon utvecklat tuggbensgömningen till en konst och kan både fixa tuggben och godis på en och samma gång.
Världens bästa Cindy.
Eftermiddagspromenad
Solen sken och det var för första gången på länge riktigt varmt ute, så jag åkte hem lite tidigare från jobbet och tog en lång promenad med småtjejerna i solen.
Tänk att det finns sådana här ställen mitt i skogen alldeles nära: En litet gräsbeväxt berg, som ger en underbar utsikt och nästan en känsla av de fantastiska mjuka engelska kullarna.
Kontrasternas helg
Vilken kontrastfull helg jag har haft.
Spontan AfterWork på fredag som resulterade i rosa drinkar på AllStars. Vännen T, som säger att han “aaaaaaaldrig dansar”, buggade med mig tills dansgolvet var för fullt för annat än vanlig disco. Jag hade asroligt, som dottern skulle ha uttryckt det.
Sedan ensam hemma en söndag med dåligt väder ute och med mig som surrar om att jag vill sjunga i kör igen. Innan jag bodde i Umeå, så var jag alltid med i någon kyrkokör. I Umeå har jag aldrig lyckats hitta rätt ställe. Provade ett par gånger på Västerslätts kyrka, men trivdes inte. Ringde till Ålidhem, men fick inte komma med eftersom det var fullt.
På mina resor så har jag alltid gått in i alla stora kyrkor och tänt ett ljus. Kyrkans miljö och stämning har alltid varit en rofylld plats att vara på. Det har mer gett mig en meditativ känsla än religiös, men motivet spelar ingen roll så länge handlingen gör verkan.
Så jag passade på att gå på högmässa på förmiddagen i Carlskyrkan och allsångsafton (Musik i sommarnatten) på kvällen i Hedlundakyrkan. Det blev en magisk upplevelse. Jag älskar att sjunga i kyrkan och det är något alldeles speciellt när hela församlingen sjunger med och de som är duktiga tar upp spontana stämmor. Jag hade i princip inte sjungit någon av psalmerna eller sångerna förut, men texterna och melodierna är enkla, repetitiva och ofta förutsägbara och lätta att hänga med i. Är det psalmer, så finns noterna i psalmboken och det är bara att läsa av. Man glömmer tid och rum och kopplar bort all oro och alla bekymmer när man sjunger allt vad man orkar. Det är en skön känsla.
Och jag möttes av så mycket vänlighet och värme. Leenden som kändes äkta, välkomnande som kändes äkta och till och med komplimanger som kändes äkta. Nya möten med underbara kvinnor, som aldrig hade uppkommit om jag bara valt att sitta hemma i lägenheten. Vänliga människor som ville väl.
Om det här är det som ger min irrande, sökande och oroliga själ någon sorts ro och får mig att bli en bättre människa, så är det bara att bejaka vägen dit.
Åh….! Vilken kärlek!
Vilket tal! Vilken äkta kärlek mellan dessa två! Vilket underbart vackert par!
Man blir alldeles tårögd…
Sommaren
En av mina väninnor i samma situation (ensamstående med barn i samma ålder, lika gammal som mig) är av den mer optimistiska typen: “Det finns någon där ute för både dig och mig”, brukar hon ofta säga.
En kväll då vi pratade på MSN frågade hon mig lite försynt om jag också tyckte att det kändes jobbigare nu när sommaren närmade sig? “Jag håller helt med!” svarade jag och först då vågade hon säga vad hon kände. “Alla umgås och grillar med sina familjer och det känns som att jag ska fixa sommaren helt själv, på något jättekonstig vis.” Sedan tillade hon: “Jag trodde att det bara var jag som kände på det här viset…”
Jag tror inte du är ensam vännen. Vi är många i samma sits. Jag tror att allt som innebär ledighet gör att man känner sig mer ensam när man är singel. På sommaren är kvällarna långa, mycket ledighet och allt är stängt. Det finns mycket mindre utbud av kurser, träffar och liknande evenemang på kvällar och helger. Många är bortresta. Barnen är lediga och behövs aktiveras även dagtid och man vill ge dem någon form av riktig upplevelse att bära med sig under den mörka hösten. Det är ett tillfälle att umgås med familj och vänner framför grillen på gräsmattan framför villan.
Det som är trist är att vi bor så långt ifrån varandra. Men vi ska ses i sommar i varje fall och jag ser verkligen fram emot det. Jag hoppas hon har rätt: Att det finns någon där ute både för henne och mig.
Handlar low carb om bantning eller om att må bättre?
Jag säger då absolut att valet av mitt sätt att äta i första hand beror på att jag vill gå ner i vikt och hålla vikten. Klart som korvspad att jag hellre hade ätit all sorts mat istället för att vara tvungen att utesluta sådant som jag är “allergisk” mot och går upp i vikt av.
- Nötallergiker hamnar på sjukhuset om de får nötter i sig.
- Hundallergiker får kraftiga nysningar och rinniga ögon om de umgås med mina hundar.
- Jag går upp i vikt och hamnar till slut på operationsbordet och gör en gastric by pass om jag äter mat som jag är allergisk mot.
Men visst finns det hälsovinster också, men de flesta kopplar jag dock till just viktnedgången.
Att jag är känslig mot framför allt vanligt vete har jag insett under mitt GI-år. Även blåsor i munnen kopplar jag direkt till intag av vanligt vitt vetemjöl. Dinkel fungerar däremot bra, men vanligt vitt mjöl ger mig ont i magen nästan direkt. Glutenfria produkter går också bra, men de innehåller ofta väldigt mycket snabba kolhydrater och är sällan att räkna in i en GI-diet.
Men vill man äta den här kosten endast för att man känner att man mår bra på den, så ser jag inga problem med det. Jag skulle dock se över mitt ätande, för äter man en “bra” lågkolhydratkost så borde man minska i vikt. Men det finns saker som stress, mediciner och sjukdomar som gör att kroppen inte fungerar optimalt och därför äter man för mycket eller så släpper kroppen inte fettet trots att den borde.
Dock så tror jag nog att de många som börjar med low carb innerst inne hoppas gå ner några kilon…
Love
Fått på mailen:
Do not think that love, in order to be genuine, has to be extraordinary.What we need is to love without getting tired… ~Mother Teresa
Lidls Cevapćići – godaste halvfabrikatet
Jag gillar att ta genvägar i vardagen och vår favorit bland halvfabrikaten just nu är Lidls Cevapćići. Bara nötkött och kryddor, vilket gör att de smakar i princip som mina hemgjorda köttbullar.
De finns i frysdisken och nästa gång jag passerar Lidl tänker jag bunkra upp med ett par påsar (Lidl har ju tyvärr inte lyckats öppna butiken som står färdibyggd och klar på Ålidhem).
Det funkar även denna gång
Jag vet om det där med vågen, men den åkte fram i morse igen: -5 kg! Inte illa på bara 3 veckor! Slutsatsen måste vara att jag drar på mig enorma mängder vatten då jag äter kolhydrater. För så mycket fett är svårt att släppa, på så kort tid.
Det är i varje fall bra att ha vågen högt uppe i ett köksskåp, så man verkligen får anstränga sig för att ta fram den.
Kan också säga att jag fått gå igenom alla de vanliga faserna:
- Dag 3 och 4 var vidriga eftersom det sug man då känner när kroppen skriker KOLHYDRATER är en verklig kamp att stå emot. Men efter dag 4 var det över och kroppen helt inställd på fettdrift igen.
- De första två veckorna kände jag mig allmänt matt och orkeslös. Jag har hållit igång, varit på IKSU någon gång (“mitt” gym), promenerat etc men inte kört några hårda spinning- eller styrketräningspass. Mattheten verkar ha gått över och promenaderna går lättare än på länge.
Så det är bara att fortsätta på samma spår. Det svåra blir i sommar när jag åker söderut och träffar familj och vänner, bor borta, reser runt mycket etc, men det blir till att göra det bästa av situationen.
Ni som undrar hur jag har ätit, så handlar det inte om några konstigheter eller extrema varianter (typ fakir eller äggfasta). Jag har egentligen bara tagit bort brödet, riset, pastan och andra mjölprodukter. Jag dricker light cola, kaffe och (torrt) vin vid festliga tillfällen. Behöver jag nödmat så har jag en Atkins Advantage bar i väska eller en sockerfri mjölkchokladkaka (Cloettas är god). Det fungerar inte alltid att bara sitta med en slät kopp kaffe. Någon gång då jag var bjuden på fika så fanns det bara kakor och små äpplen. Jag åt ett äpple då – utan dåligt samvete. Jag äter alla grönsaker som växer ovanjord och de enda rotfrukter jag verkligen undviker är potatis. Mängden lök, kålrabbi eller morötter blir så minimala att det inte är så mycket att bekymra sig över. Jag tycker att det ser trevligt ut att lägga upp något med lite färg på tallriken – om inte annat för dotterns skull. Jag äter mig mätt, men försöker att inte bli proppmätt. Jag äter det jag uppfattar som en vettig portion och är jag fortfarande inte mätt en stund senare (när maten fått lagt sig i magen) så kompletterar jag med något riktigt fett (oftast kokosfett/smör med kakao i eller en bit Brie-ost). Jag försöker hålla nere konsumtionen av flytande mjölkprodukter (läs grädde!) men äter smör och ost. Frukosten är en klick fet yoghurt med sockerfri sylt (frukost ska vara snabbt och enkelt att göra iordning).
Min räddning är nog också att jag fullkomligt älskar äggröra. Finns det ingen annan mat hemma, så kan man alltid koka ihop 2-3 ägg, 25 gram smör och en rejäl näve ost till en krämig äggröra. Hur gott som helst och mättnad som håller länge. Det och en cappuccino på lördag morgon är något att längta till under hela veckan.
Jag har nog en rätt avslappnad inställning till kosten, vilket jag tror är bra (stress och dåligt samvete är ALDRIG bra).
Det är skönt att veta att man inte bara har ett “golden shot” – utan att man kan bli av med övervikt man dragit på sig en gång till.
PS. Jag behövde ta bort ca 15 kg – då är jag för min längd, kroppsbyggnad och självuppfattning normalviktig i mina egna ögon.
BMI struntar jag högaktningsfullt i.
Ansiktsbehandling
Jag har börjat beta av mina födelsedagspresenter. Idag startade jag med en ansiktsbehandling. Det var rengöring, återfuktning, peeling, ansiktsmask, ångbad, klämning av pormaskar, mera rengöring, ansiktsvatten mellan varje sak, plockning av ögonbryn och framför allt en jätteskön ansiktsmassage. Lite undervisning också om hur jag egentligen borde sköta min hy ingick också. Jag ska försöka byta ut tvålen mot en rengöringskräm och vara lite mer noggrann med att smörja in mig med dagcrème, men sedan får det nog räcka! 
Det var en skön och avslappnande stund i varje fall.
Intressant grillkväll och religiösa grubblerier
I går kväll var jag på årets första grillning: Det var en träff i kyrkans tecken för singlar. Det var spännande att få träffa nytt folk och få vara in en miljö där alla var i samma situation. Stämningen var avslappnad med både allvar och mycket skratt. Det var en riktigt varm stämning, som man inte så ofta känner tillsammans med nytt folk. Vi började med grillning, gemensam måltid, sedan en kort andakt för att till sist övergå i spontana aktiviteter. Jag gick en promenad med hundarna, andra spelade krocket. Jag trivdes riktigt bra och stannade kvar mycket längre än jag trodde. Jag har ju en förmåga att avvika snabbt om jag inte känner att jag trivs.
Det blev i varje fall en kväll som blev mycket mer än att bara träffas för att grilla och till viss del en riktig aha-upplevelse.
Jag är ju inte religiös i ordets mening, däremot så tror jag på det kristna förhållningssättet till livet. Jag är alldeles för rationell och teoretisk för att tro på mycket av det hokus-pokus som verkar vara en del av det religiösa livet. Gruppen pratade ibland i termer som jag inte är van att använda mig av och som jag inte alltid helt förstår innebörden av.
Jag kan inte det korrekta sättet att uttrycka mig inom det här området, men om jag översätter de begrepp som jag hör som: “Guds älskar dig mer än du förstår”, “Guds gränslösa kärlek” till att man först måste älska sig själv innan man kan älska andra och att man ska tro på själv (“Gud hjälper den som hjälper en själv”) så kan jag nog köpa rätt mycket av resonemanget. Om man hittar en inre frid och kallar det att “Öppna sitt hjärta för Gud”, så kan jag förstå sättet att se på livet. Och troende människor har ofta ett speciellt positivt – glädjefullt - förhållningssätt till hela sin omgivning, som jag ibland är avundsjuk på.
Jag brukar säga att jag går på magkänsla och tittar efter tecken, men i en god riktning: Det vill säga att man ska ta chansen när den kommer eftersom den troligen aldrig kommer tillbaka igen.
Temat för kvällen var i varje fall att “Den som ber, ska få” (något citat ur Krönikeboken som jag inte hittar igen på nätet). I anslutning till det så berättade flera om olika händelser, där de bett om olika saker och faktiskt fått sina önskningar uppfyllda. Däremot så var det ingen som lyckats få bönesvar på önskan om att vinna någon miljon på lotto varje lördag, så ett helt säkert sätt att få vad man vill, är det inte (jag gillade att det fanns en viss självdistans till det hela).
Så när jag kom hem och krupit i säng, så bad jag. Allt vad jag kunde. Om inte annat så bara för att sätta ord på mina önskningar. Ett råd var just att att man skulle vara specifik i sina böner och be om exakt vad man ville ha – vaga önskningar ignorerades. Och böner gör ju inte saker och ting sämre i varje fall.
Jag sover ofta väldigt hårt. Jag drömmer i princip aldrig. Skulle jag mot förmodan drömma så kommer jag sällan ihåg vad det handlade om. Men i natt var det annorlunda. Jag drömde något om nästan kändes som verkligt, då jag vaknade. Jag hörde en bekant röst prata och började svara, men insåg att mina svar inte hördes utan att personen pratade med någon annan (Gud?). En bild av en gammeldags radio tonade fram och jag insåg att jag tjuvlyssnade på någon annnans samtal, som genom en radion. Bara den verkliga personens röst hördes, men jag hörde/kände/förstod frågorna som ställdes. I början var svaren precis de jag ville och jag jag kände mig glad och upprymd. Sedan kom svar som jag inte ville höra och jag kände mig illa till mods och stängde helt sonika av radion för att slippa höra mer. Sedan tog drömmen helt slut.
Så, ni drömtydare – vad betydde det? Eller var det bara en fånig dröm, pga för mycket grubblerier? Eller försökte någon högre makt att gå mina ärenden men misslyckades?
Logdans – check!
Då har jag gjort som folk i min omgivning tjatat om: Provat på logdans. Och det är inte min grej. Men jag klarade faktiskt av att sitta och titta på en hel timme, innan jag tog Mitsubishin tillbaka hem igen.
När jag var ung, så var jag mycket ute och dansade. Jag var väl ingen stjärna, men klarade mig hyfsat och fick sällan stå över någon dans. Dans är ett trevligt sätt att umgås och riktigt bra motion. Men det var länge sedan. Det var innan alla – utom jag – kunde bugga. För det är tydligen så man dansar numera. Eller så dansar man den nya sortens foxtrot som visst kallas för “gnuss”. Ett trevligt sätt att dansa med den man är kär i, men jag skulle uppleva det som riktigt obehagligt att “gnussa” med en helt främmande människa. Även om man är nära varandra när man dansar, så finns det en viss distans som man bör hålla.
Så jag satt och tittade på en timme. Insåg att varannan dans vara bugg och varannan foxtrot, vilket innebar att jag bara fått dansa max varannan dans. Bugg bjuder man bara upp dem till som man vet kan bugga. Sedan var det 3 damernas och 3 herrarnas. Och med mina danskunskaper finns det inte en chans i världen att jag skulle våga bjuda upp någon. Det lämnade mig till att dansa 1 eller 2 av sex danser – om jag skulle blivit uppbjuden. Vilket jag inte blev. Så jag åkte hem igen.
Men jag har varit där och jag har provat och kan lägga ytterligare en intressant iakttagelse till min meritlista.
Ska man ut och dansa numera så ska man ha gått en buggkurs innan – det är ett tips!
Passar på när man är ensam hemma
Lägga ut tyg på golvet är något man ska passa på att göra när man är ensam hemma. Cindy älskar av någon anledning att lägga sig mitt på tyget och helst på pappersmönstret.
Jag fick med nöd och näppe rum med hela tyget på en gång. Det ska bli en tunika med ett par byxor till i samma tyg. Byxdress kallades det väl förr i tiden, men man hänger ju med sin tid, så det kan man ju inte kalla det.
Ledig i morgon – hade hellre jobbat
Dottern är hos sin pappa. Vädret är sådär varmt. Jag bor i lägenhet. Hade varit mycket roligare att gå på jobbet, arbeta med något kul, prata med folk, ätit lunch med kollegorna. Extra lediga dagar när man är ensam hemma suger.
Att gå dit när det är heltomt är inte samma sak, precis! : )
Ja, jag trivs på mitt jobb.
Å andra sidan påpekade en kollega att en av favoritkollegorna är i Italien, en annan har VAB och en tredje headbangar på AC/DC, så det återstår ändå bara IRC. C U on IRC guys!
Men jag ska ju få träffa tandläkaren i morgon istället – jippi! Eller inte.
Håller tummarna för att han inte hittar några hål.
Kurer hit och kurer dit
Jag tycker det är väldigt mycket prat om olika kurer som man ska köra inom LCHF för att, som man säger, få fart på viktminskningen. Det är att dricka äggmjölk (någon sorts överföring från gammalt Nutrilett-folk?), bantarbiffskurer, äggkurer, smörkurer, kokosfett-kurer – nämn ett godkänt LCHF-livsmedel och det finns en kur för det.
Vad hände med konceptet: Lär dig äta rätt mat? Går du inte ner i vikt så äter du för mycket kalorier eller kolhydrater eller för mycket av både ock. Måste vi börja ta till olika sorts kurer med ensidig mat och enformiga livsmedel, så tror jag inte det är bra för näringssammansättningen och framför allt så blir maten enformig och trist och då är man snart tillbaka till annan mat igen.
Atkins har ju sin FatFast som egentligen är essensen i hur man får fart på viktminskningen:
Extremt lite kolhydrater och max 1000 kcal/dag under max en veckas tid.
I övrigt så tycker jag man ska titta över sitt kaloriintag, kanske öka motionen för att öka förbränningen och kolla om man verkligen äter som man tror att man äter (lite fusk räknar många som inget fusk).
Vissa är dessutom normalviktiga som ska ta bort några kosmetiska “sista” kilon. Då är mitt råd att köpa kort på närmsta gym istället och forma kroppen till det man vill ha. Både roligare, nyttigare och trevligare än att dricka äggmjölk dygnet runt.
Själv känner jag mig fortfarande urnöjd. Det märks rejält redan på låren (mina förut så snäva jeans känns nästan fladdriga), men det går alltid fort till en början. Jag hamnar säkert också på en otröstlig platå så småningom. Men jag tänker inte köra någon kur. Utan bara försöka äta ännu striktare mat och tänka på kalorierna, vilket jag inte gör just nu – jag äter tills jag känner mig mätt.
Spotify på Ubuntu
Dottern vill ha musik på sitt kalas, som ska vara utomhus, och vill använda Spotify för musiken. Den enda dator som jag kan tänka mig låna ut till sådant, är den lilla Netbooken, som jag är minst rädd om.
Men – den har ju Ubuntu installerad! Spotify har inga klienter att ladda ner för Linux. Och vi har inte Spotify Premium, som de alternativa Spotify-klienterna oftast kräver. Jag gillar reklamen – då vet man att man lyssnar gratis och sparar pengar. Gratis är gott!
Men det var betydligt lättare än vad jag trodde att få det att fungera på Ubuntu. Jag följde instruktionerna till punkt och pricka på Spotifys hemsida:
- Installera Wine – finns att hämta i Programcentral för Ubuntu.
- Ställ in drivrutinen för ljudet i Wine:
Se till att: enbart OSS-drivrutin är vald.
Hårdvaruaccelering: Emulering. - Ladda ner Spotify-klienten för Windows. Spara filen på disk.
- Öppna filen Spotify Installer.exe med Wine Windows Programstartare.
- Starta Spotify och njut av hårdrocksballader!
Nu är allt som vanligt igen
Jag har ju alltid varit lite annorlunda och kanske det är därför som jag inte mött något större motstånd eller påstridighet när det gäller min kost. Jag lade om min kost långt före någon ens hade hört talas om LCHF. Jag tror att min annorlunda mathållning helt enkelt stämde överens med mina annorlunda kläder, mina annorlunda intressen och mitt annorlunda sätt att vara. Det blev bara en del av det pussel som gör att jag är jag, som stämde in med det övriga bitarna.
Under min GI-period, så var det däremot jobbigare med maten. Det var många kommentarer från min omgivning: “Har du ändrat kosten?” eller ”Ska du verkligen äta det där?” Att jag åt “som vanligt” var mer uppmärksammat än att jag åt “min” mat.
Nu äter jag “min” mat igen och jag märker att min omgivning är noga med att hjälpa till med att jag håller mig till den. Inför varje lunch så är en av parametrarna: “Vad kan Maria äta?” De är uppenbart behjälpliga för att jag ska hålla min annorlunda kost.
Det är faktiskt jätteskönt. Det här motståndet och pekpinnarna från omgivningen, som många andra pratar om, upplever jag i princip aldrig. Nu tycker min omgivning bara att allt är precis som vanligt igen.
Kebabtallrik – ehhh – kebabsallad
Idag blev det lunch på den nya lunchrestaurangen i Naturvetarhuset. Kommer aldrig ihåg vad den heter, eftersom alla kallar den för “Gamla Fikum”.
Jag var lite stressad, så jag uttryckte mig väl inte helt klart och tydligt. Jag läste i varje fall på menyn vad som fanns och gick på det som såg ut att innehålla mest kött.
Jag: Jag skulle vilja ha en kebabtallrik utan ris, tack.
Killen i kassan (som nästan ser lite ledsen ut): Men jag har bara ris…
Jag: Men jag vill ändå inte ha något ris.
Killen i kassan: Men om jag lägger dit en massa extra sallad istället?
Jag: Det blir kanonbra! Exakt vad jag vill ha!
När kille kommer ut med min tallrik skiner han som en sol.
- Det här är ju kebabsallad!!!
Nu vet jag i varje fall vad jag ska beställa nästa gång: Kebabsallad. Och jag är rätt säker på att det hamnade en ny rätt på menyn. Kul att få hjälpa till med produktutveckling ibland.
Kan också tillägga att kebabsalladen var jättegod: Mycket kött och mycket fräsch sallad. Jättegott.
Nytt försök att ta mig ut
Vardagarna flyter på bra, men helgerna kan vara en ren pina om man inte har någon aktivitet. Konstigt nog så tycker jag det finns mer att göra på vintern. Sommartid får man känslan av att det mesta ställs in, eftersom man förväntas vara tillsammans med familj och vänner på sin tomt och ägna sig åt nationalsporten grillning.
Efter helgens misslyckade utegång, så gick jag igenom möjliga alternativ med mina kollegor. De var rätt överens om att logdans borde vara min grej. Dit skulle jag kunna åka utan att få konstiga blickar bara för att jag är ensam.
Så i kväll måste jag gå igenom skoförrådet och se om det finns några acceptabla skor att sätta på sig, eller om jag måste investera i ett par nya. För mina vanliga gympaskor är väl inte precis lämpliga. Mina vanliga snyggskor är inte dansvänliga utan just bara snygga, så de är bara att glömma. Foträta men hyfsat snygga skor måste jag hitta. Kan erkänna att skoförrådet är rätt stort, så gräver jag ett tag hittar jag säkert något bortglömt. Jag måste nog också försöka gå in dem, så jag inte kommer hem med skavsår.
Kan bli in ny intressant upplevelse. Det var en hel evighet sedan jag var ute och dansade med okänt folk.
Vad är fusk
Inlägg på Kolhdyrater.iFokus
Jag tycker man kan kalla det vad man vill – det handlar om att avvika från det som räknas som godkänd mat.
Men jag har själv insett att jag inte kan fuska alls. Jag börjar må så himla dåligt av både mjöl och socker att det inte är värt det. Så länge jag har egen kontroll över maten så måste jag hålla mig till rätt saker. Det var när jag började fuska som jag inte kunde stå emot morgon-brödet längre och sedan började jag fuska lite mer och lite mer. Sedan var det inte lowcarb längre utan GI med både bröd och dinkelpasta.
Däremot så inser jag att jag kommer att hamna i situationer när det inte finns annat än baguetter att äta – t.ex. Jag måste ha mat! När blodsockret sjunker till fotknölarna kan man inte stå och gnälla och bara äta 2 skivor skinka från en jättebaguette för att sedan forfarande vara lika hungrig. Då blir det till att äta det som finns och ta igen det senare med bättre mat. Inga pekpinnar tack om medhavda matsäckar eller dålig planering – stress är det sista jag vill ha livet. Stress är också hämmande på viktnedgången. Man får ta lite magont ibland…
Och skulle jag bli bjuden på någon jättefest med supergodmat – så då äter jag. Det händer inte speciellt ofta, så det kan nog räknas som planerat avsteg de få gånger/år det händer. Man får göra det bästa av alla situationer och inte gräma sig över att det serverades pastasallad med mikroskopiska bitar av skinka. Att äta tillsammans är en social upplevelse som man inte ska förringa.
Jag tror att så länge man har superkontroll över sina avsteg och lever superstrikt i övrigt, så tror jag det går bra (t.ex bara varje lördag och supernoga resten av veckan). När man börjar “unna” sig saker för att man råkade gå förbi det på affären, det serveras tårta varje fredag på jobbet, man måste ju ha en glass för att solen lyser. Då är det något helt annat.
Men man måste också ta att viktnedgången kanske går lite långsammare eller helt stannar upp just pga dessa avsteg.
Nödmat – snabbmat
Jag var så hungrig till lunchen! Åt äggröra till frukost (3 ägg, lite smör, grädde och ost), men det räcker inte hur länge som helst.
Så jag gjorde perfekt snabbmat:
En burk tonfisk i olja, hackad lök, en klick majonnäs, salt och peppar. Gott och mättande och tar 2 minuter att göra iordning med saker man alltid har hemma.
Många kommer nu att undra varför jag inte lade med ett kokt ägg också, som passar perfekt till. Men jag orkar inte äta ägg morgon, middag och kväll utan vill ha lite variation.
Risken är att det blir något sorts omelett-aktigt till middag, eftersom jag är ensam hemma.
För övrigt har veckan gått jättebra. När man väl har bestämt sig, så är det inga problem. Blir jag sugen på något så har jag min egen variant av ischoklad i kylen (kokosfett, nötter, mandel, kokos, kakao och sötningsmedel) att ta till som “fika”.
Jag känner mig definitivt mycket lättare och upplever mig som mindre “svullen”, men vågen visar bara -1 kg. Jag vet att jag sa att jag inte skulle väga mig, men föll ändå för frestelsen igår. Men vågen åkte tillbaka upp i skåpet igen och jag tänker undvika den så mycket jag bara kan. Förut stod den i badrummet och man blir bara stressad över att kolla om man gått upp eller ner ett hekto eller inte. Jag tror det är bättre att försöka väga sig så sällan man kan och enbart då man känner att det gått i positiv riktning.
Tjuvlyssnat på lokalbussen
Att betala bussbiljetten i Umeå är inte enkelt numera, då det är enbart kontokort eller SMS som gäller. Dessutom förutsätter SMS-biljetter att man har pengar på sin mobil, vilket tydligen inte är självklart för alla.
Blondin i övre tonåren: “Jag har skickat SMS-biljett, men det fungerar inte. Kolla här!”
Chauffören: “Men du har ju fått svaret att du inte har tillräckligt med pengar för att man ska kunna dra betalningen från saldot?”
Blondin: “Men jag har ju gratis SMS!”
Det slutade med att hennes kompis fick skicka ett SMS från sin telefon istället som betalning för bussbiljetten. Man undrar hur logiken fungerar hos vissa ibland.
Att gå ut ensam
Nu har jag “tagit mig ut bland folk”. Klarade hela 45 minuter innan jag tog bussen hem igen. Jag gick en sväng runt city och gick sedan in på det omtalade och uppskrytna Invito och tog ett glas vin. Men att gå ut själv en lördagkväll är som att vara deltagare i en surrealistisk film: Ingen som ser en. Ingen som pratar med en. Ingen ledig plats att sitta på. Man existerar helt enkelt inte.
Jag vet att jag gjorde ett liknande försök förra året, som slutade på samma sätt. Jag förstår inte poängen med att sitta ensam bland en massa okänt folk. Då kan jag lika gärna sitta ensam i min egen soffa hemma i min egna lägenhet.
Men jag måste lära mig av någon som är van att göra saker ensam. Jag måste lära mig hur man hanterar en sådan situation och hur man ska tänka och förhålla sig. Att försöka hitta tillfredsställelse med att sitta och iaktta andra utan att vara delaktig. Och samtidigt känns det inte som min roll – jag vill vara en aktiv del av livet.
Jag kände mig bara som en gammal uppklädd kärring ikväll, som hamnat totalt fel.
Jag längtar efter ett helt annat liv.
Nordic Rock 2010
Umeås sommar-nöjesliv koncenterar sig på tre dagar samma helg: RixFM-festival på torsdag, Brännbollsyran fredag och så NordicRock ikväll. Någonstans känns det som om någon borde kunnat styrt upp planeringen lite annorlunda och spridit ut det hela lite grann i varje fall.
Torsdag var väl tonåringarnas kväll (men dottern var för trött efter flera mil på cykeln plus ju-jutsu-träning), fredag studenternas och ikväll är det väl oss vuxnas kväll (och dottern har hunnit byta till sin pappa).
Mina bekanta tycker att jag borde “ta mig ut lite mer” och att jag ska åka ner till city eftersom “du träffar säkert någon du känner, när du väl är där”. Jag ska göra precis som de säger: Åka ner på sta’n för att inse att jag inte känner en käft och sedan ta bussen hem igen. Det värsta jag vet är att stå ensam och hänga någonstans. Men då har jag ju i varje fall “tagit mig ut…” Det ljuder ända hit från festområdet och bara sitta ensam hemma hela kvällen utan att ens ha kollat läget, känns inte heller så himla lockande.
Angående träning
Skrev detta på forumet alltomhundar.com.
Frågan var hur man hanterade LCHF och träning.
Angående träning så har jag tagit det lugnt nu ett tag pga omställningen till fettdrift. Jag känner också att jag får sämre ork på spinningen och får fundera på hur jag ska hantera det. Det var en av anledningarna till att jag började öka på kolhydraterna. Men uppenbarligen är inte det heller rätt väg att gå.
Jag tror inte man kan säga att det absolut är si eller så: Jag börjar tro att vi alla har olika fart på förbränningen och äter jag lite kolhydrater så hinner helt enkelt kroppen inte med att tillföra den energi jag behöver under intensiv träning (be mig inte om någon vetenskaplig förklaring). Jag får mycket bättre ork och explosivitet om jag ätit lite kolhydrater före träningen. Det märks stor skillnad.
För mig handlar det nog om att äta exakt så många som förbränns under träningen och inte en endast till. Så det är den nivån jag ska hitta av. Får prova mig fram när spinning/boxnings-säsongen börjar igen.
Jag tyckte nog också att det efter 3-4 månader hade kommit tillbaka till något sorts normalläge och jag kände mig på “topp”, men att det efter ytterligare något år blev “sämre” – dvs att jag började känna mig allt svagare igen.
En generell iakttagelse är att den manliga delen av befolkningen verkar kunna träna och må bra lowcarb – nästan oavsett hur lite kolhydrater de äter, medan många kvinnor klagar över diverse bieffekter – större eller mindre. Handlar det om mängden muskelmassa eller hormoner? Jag önskade faktiskt att man tittade närmare på dessa skillnader.
Sidensjalar direkt från Thailand
Tröstshoppar jag? Kanske… Men det har onekligen blivit en hel del inköp den senaste tiden. Inga stora dyra saker men det är nog för att jag tycker nog det är roligare att köpa många små saker än en jättestor och jättedyr. Shoppa är kul!
Någon i min närhet började mumla om thai-siden sjalar och jag tyckte det kunde vara en bra överraskningspresent. Jag surfade på faovritstället eBay och thaisiden-sjalarna verkade ligga på ca $7 inklusive frakt om man köpte dem från Thailand. Köpte man 5 sjalar så kostade allihop $20 tillsammans – inklusive frakt! Då blev det så klart en var åt oss tjejer – plus en extra till mig själv (trodde jag) – men plötsligt har en av sjalarna hamnat i händerna på en kollega, som ger den som Mors Dags present till sin mamma på söndag.
Vad får man då för $4: Jag tror faktiskt att det är siden i sjalarna, men det lär visa sig efter första tvätt. Däremot så är de flortunna och hade jag köpt en i vitt, så hade den lätt kunnat tagits för gasväv. Men färgerna är jättefina, jag gillar att de är lite ojämna i vävningen eftersom det ger ett mer naturligt intryck. Och som extra accessoar är de helt OK.
